DAGENS ETC.
Efter att ha gjort filmmanus och roman av barnboksklassikern Till vildingarnas land är författaren Dave Eggers nu aktuell med den dokumentära romanen Zeitoun. Däri berättar han den sanna historien om Abdulrahman Zeitoun, som efter orkanen Katrina hölls fängslad i över en månad utan att formellt anklagas för något brott.
När regissören Spike Jonze för sju år sedan ringde upp författarkompisen Dave Eggers och bad honom hjälpa till att skriva manuset till filmatiseringen av Till vildingarnas land krävdes inte mycket övertalning.
– Det var en av mina favoritböcker som liten, Spike är en av mina favoritregissörer och Maurice Sendak har alltid varit en hjälte för mig, så det var inte ett svårt beslut att fatta, berättar Eggers.
När så Sendak själv hörde av sig, ett par år in i projektet, och frågade om Dave kunde tänka sig att skriva en roman baserad på barnboken tackade han ja igen.
– Jag hade länge velat skriva om den här tiden i ett barns liv så det kändes som ett bra tillfälle. Jag känner igen mig i Max för jag var själv ett vilt barn som rymde hemifrån massor av gånger. Jag lekte mycket i skogen och trodde på allvar att jag var delvis djur.
I Till vildingarnas land, först utgiven 1963, berättar Maurice Sendak – med strax över 300 ord och knappt 20 bilder – historien om pojken Max som efter att ha bråkat med sin mamma seglar iväg till vildingarnas ö och blir deras kung.
Eggers säger att det stundtals var kaotiskt även hemma hos hans familj i den välmående Chicagoförorten Lake Forest och att han i romanen ville infoga känslor och erfarenheter från sin egen barndom. Han ville också gå närmare in i individen Max.
I Vildingarna, som romanen heter, tillbringas därför mycket tid med Max och hans familj före resan till ön. Föräldrarna är skilda och pappan, som bor inne i staden, hör sällan av sig. Mamman har träffat en ny man som Max vägrar acceptera och storasyster Claire bryr sig inte längre om sin lillebror utan hänger bara med sina kompisar.
Läsaren får följa Max både hemma och i skolan och lär känna en ensam och rastlös pojke som inte alltid kan hålla ordning på tankarna. Han sjunker ofta in i sin fantasivärld och har svårt att hantera sina aggressioner.
– I Vildingarna ville jag undersöka hur dagens samhälle hanterar vilda barn som Max. De ges allt mindre utrymme att fara omkring och skrika och bete sig som galningar. Men, tro mig, de behöver det utrymmet.
I arbetet med filmen var både Eggers och Jonze fast beslutna att skapa ett ärligt porträtt av barndomen. De ville skildra Max ilska, känslan av att sakna kontroll och förvirringen inför vad som händer i familjen.
– När filmen kom ut i USA uppstod en liten kontrovers kring att barn skulle uppleva filmen som skrämmande. Det var naturligtvis en storm i ett vattenglas. Jag tror att barn som upplever lite inre tumult – vilket är i stort sett alla barn i hela världen – uppskattar att se det skildras på film, i motsats till den sockrade version av barndomen som vi oftast serveras genom populärkulturen.
Maurice Sendak gav duon Jonze och Eggers i stort sett fria händer i arbetet med manuset. Han uppmuntrade dem att skapa något annorlunda, att gå sina egna vägar och inte känna alltför stor vördnad inför originalet. Det enda han verkligen ville att de skulle behålla var scenen där Max rum förvandlas till en skog, strax före seglatsen till vildingarna.
– Men det var en av de första scener vi plockade bort. Om den var kvar så skulle resten av filmen uppenbarligen utspela sig i Max fantasi. Vi ville att Max verkligen skulle segla iväg, att publiken ska känna att det verkligen händer och att Max är i fara på riktigt. Inte att det är en 90 minuter lång dröm.
Arbetet med Till vildingarnas land var Eggers första försök att skriva filmmanus. Sedan dess har det blivit ytterligare ett. Tillsammans med sin fru, författaren Vendela Vida, skrev han manuset till Away We Go som visades på svenska biografer i höstas. Han avslöjar att ett gäng ”mycket talangfulla” manusförfattare arbetar för fullt med att omarbeta några av hans egna böcker.
– Jag önskar dem lycka till. Den enda bok som aldrig kommer att filmatiseras, såvida inte Toph (Christopher Eggers, Daves yngre bror) vill regissera den, är Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet. Det skulle kännas lite för konstigt att se den på vita duken.
När Eggers var 21 gick hans föräldrar bort i cancer. Han förlorade båda inom loppet av några veckor. Tillsammans med sina två äldre syskon övertog han ansvaret för sin då åttaårige lillebror Toph. I sin författardebut, den självbiografiska Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet, berättar han om den följande tiden i syskonens liv.
Boken möttes av stor uppmärksamhet och framgångarna gjorde det möjligt för Eggers att grunda det oberoende förlagshuset McSweeney’s, som utöver sin bokutgivning bland annat publicerar den litterära tidskriften Timothy McSweeney’s Quarterly Concern, kulturmagasinet The Believer och dvd-magasinet Wholphin.
Eggers efterföljande böcker – romanen You Shall Know Our Velocity, novellsamlingen Hur vi hungrar och den verklighetsbaserade romanen Vad är detta Vad – är alla utgivna på det egna förlaget.
En del av McSweeney’s utgivning är bokserien Voice of Witness som återger muntliga berättelser från människor som utsatts för sociala orättvisor eller vars mänskliga rättigheter på något sätt kränkts. Serien har bland annat gett röst åt oskyldigt dömda fångar i USA och sudanesiska flyktingar. Det var genom Voice of Witness som Eggers först fick upp ögonen för den syrian-amerikanske hantverkaren Abdulrahman Zeitouns historia, vilken ligger till grund för hans senaste bok Zeitoun.
När orkanen Katrina drar in över New Orleans i augusti 2005 stannar Abdulrahman Zeitoun kvar i hemstaden för att skydda sitt hem och de andra fastigheter familjen ägde. Hans fru Kathy och de fyra barnen lämnar honom motvilligt när de själva reser norrut för att undkomma Katrina.
Dagarna som följer stormen paddlar Zeitoun omkring i sin kanot för att hjälpa bekanta och främlingar som blivit instängda i sina hus i den översvämmade staden. Varje dag vid lunchtid paddlar han till en av sina fastigheter, där telefonen mirakulöst nog fortfarande fungerar, för att ringa den alltmer oroliga Kathy.
En dag stormas plötsligt byggnaden av militär och Zeitoun arresteras. Han förs till ett Guantánamo-liknande fängelse, tillfälligt uppfört på New Orleans busstation. Utan att få kontakta sin familj eller veta vad han anklagas för – plundring, gissar han själv, men fängelsevakterna påpekar ofta hans muslimska ursprung och anklagar honom för att tillhöra al-Qaida – placeras han några dagar därefter i ett högriskfängelse norr om staden. Där hålls han i tre veckor innan han, utan närmare förklaring, släpps.
– Det finns så många fascinerande och bisarra aspekter av den här historien. Det som hände Zeitoun verkar ha varit möjligt bara vid den här särskilda tidpunkten, i mötet mellan den värsta naturkatastrofen i amerikansk historia och kriget mot terrorismen. När jag arbetade med boken insåg jag att det klimat som skapas av en administration som den under Bush/Cheney kan föda ett rättsväsende och en krishantering som är minst lika intoleranta och okunniga. Ibland händer dåliga saker inte bara för att det finns några dåliga äpplen i korgen, utan för att hela korgen är dålig. Under Bush/Cheney levde vi i en väldigt dålig korg.
Eggers ägnade tre år åt Zeitouns historia. Efter flera besök i New Orleans kom han familjen nära. Han läste Koranen och reste till Syrien och södra Spanien för att träffa Abdulrahmans släktingar. Zeitoun är även en skildring av livet som invandrare i dagens USA.
– Bortsett från de politiska aspekterna så är det här också en historia om en vanlig amerikansk familj som råkar vara muslimsk. De levde den amerikanska drömmen, men för en tid förvandlades den till en mardröm.
Under arbetet med Zeitoun insåg Eggers att han tidigare vetat ganska lite om islam och om Syrien. Boken blev ett sätt att få en inblick i det moderna muslimska livet. På samma sätt blev arbetet med Vad är detta Vad ett tillfälle för honom att lära sig mer om situationen i Sudan. Boken är skriven som en roman men är en biografi över Valentino Achak Deng som flydde inbördeskrigets Sudan och hamnade i USA.
– Det tog fyra år av research innan jag kände mig bekväm med att skriva Valentinos historia och om det sudanesiska inbördeskriget, berättar Eggers och avslöjar sedan att delar av Vad är detta Vad delvis skrevs på en ö i Vänern (hans svärmor kommer från Mellerud).
Eggers har en bakgrund som journalist, vilket ofta märks i det han skriver. Han har också ett uppriktigt intresse för vad som pågår runt om i världen. Därför, menar han, skriver han helst om sådant som faktiskt hänt på riktigt och ofta med förhoppningen att kunna påverka världen i någon mån.
– Jag har insett att det mesta jag skriver troligen kommer att vara baserat på verkliga, nutida händelser. Ibland, som i fallet med familjen Zeitouns historia, är det helt enkelt något som gör mig så förbannad att jag känner att jag måste göra något åt det. Det skrivna ordet kan vara ett effektivt sätt att väcka vissa frågor så om vi författare kan vara till någon hjälp tycker jag att vi ska göra ett försök.
Något som särskilt engagerar Dave är språkundervisning och villkoren för amerikanska lärare. Han driver skrivarskolor, har medförfattat en bok om lärares villkor, Teachers Have It Easy, och lyckades till och med tråckla in nedskärningarna inom skolan i Vildingarna.
– Min mamma och min syster var lärare, liksom flera av mina barndomsvänner. Men nästan alla jag känner som varit lärare blev tvungna att sluta för att lönerna är så låga och villkoren så trånga. Jag hade personligen väldigt bra språklärare så jag känner en tacksamhetsskuld. Jag tycker också att det här landet prioriterar helt fel. Det vi spenderar under en enda dag i Afghanistan skulle kunna finansiera tiotusentals ungars utbildning. Det är inte klokt.
På Valencia Street nummer 826 i San Franciscos Mission District ligger Pirate Supply Store, enligt egen utsago stadens enda oberoende piratbutik. Men det är i rummen bakom butiken som den egentliga verksamheten äger rum. Här drivs 826 Valencia, en skrivarskola för barn och ungdomar mellan sex och 18 år. Tillsammans med läraren Nínive Calegari grundade Eggers centret 2002 efter framgångarna med Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet. 826 Valencia är det första i familjen 826 National som består av åtta center runt om i USA, alla med sin egen tillhörande specialbutik. Eggers själv ägnar mycket tid åt verksamheten. Han sitter i styrelsen för 826 National och varje tisdagskväll undervisar han gymnasieelever.
– Vi läser en massa nutida noveller, essäer, serier och journalistik. Sedan diskuterar vi det vi läst och väljer ut våra favoriter som publiceras i antologin The Best American Nonrequired Reading. Det är fantastiskt att de här 16-17-åringarna reser en timme enkel väg till lektionerna för att läsa noveller och essäer. Det är verkligen hoppingivande för det skrivna ordets framtid. Men det är viktigt att vi uppmuntrar ungdomar att läsa och att vi guidar dem rätt. Om de börjar tycka att läsandet är något påtvingat och tråkigt har vi ett stort problem.
Publicerad i Dagens ETC.